måndag 10 december 2012

Bloggarens ansvar i pepparkaksfrågor

I dagarna har nyheten om den förbjudna pepparkakan i Laxå spridit sig som en löpeld bland bloggar och i sociala medier. Även jag har skrivit om det. Och nu är jag väldigt kluven, var det rätt eller fel att sprida detta vidare?

Nyheten om pepparkaksgubben som inte fick vara pepparkaksgubbe dök först upp i NA, där en pojkes mamma berättade att sonen inte skulle få vara pepparkaksgubbe i lussetåget. Anledningen till detta, som mamman enligt artikeln fått från sonens lärare, var att människor kunde känna sig kränkta.

Alla antar genast att detta är ett förbud som skapats med hänsyn till invandrare, att det är invandrare som skulle känna sig kränkta av pepparkaksgubben. Direkt kommer det massor av inlägg av typen "Ska de förbjuda pepparkakor nu?", "Var är Sverige på väg?" och "Snart får vi väl inte fira jul längre?". Massor av människor tog alltså detta som bevis för att SD har rätt i sitt fullständigt vettlösa påstående att t.ex. jul och midsommar skulle vara hotade av invandrarna.

Jag skrev ett inlägg här på bloggen där jag ansåg att sådana här pepparkaksgubbeförbud enbart bidrar till att öka stödet för SD. Jag är fortfarande helt övertygad om att ingen, absolut ingen alls, kan känna sig kränkt av en pepparkaksgubbe. Jag oroar mig fortfarande för att sådana här galna infall ökar stödet för SD.

Men kanske går jag ändå ofrivilligt SD:s ärenden när jag sprider en nyhet som denna vidare? Ärendet har ju fått fullständigt oproportionerligt mycket uppmärksamhet och det beror förstås på att massor av människor, precis som jag, sprider det vidare. Även om mitt blogginlägg var tydligt mot främlingsfientlighet så spred jag ändå detta vidare.

Laxå har nu dementerat alltihop och förklarat det som ett missförstånd. I NA kan man dock ana att det inte riktigt är ett missförstånd utan snarare ett ogenomtänkt beslut som nu ändras på grund av uppmärksamheten som blev.

Och med tanke på det så kan jag ändå känna att det inte var fel att skriva om detta. Reaktionerna fick Laxå att ändra sig och drog därmed undan mattan under fötterna på rasisterna som annars hade kunnat fortsätta använda detta som argument framöver. Visst kommer det att leva kvar ändå, många vet säkerligen inte ens om att Mio nu får vara pepparkaksgubbe om han vill, men förhoppningsvis finns det många som kan tala om hur det ligger till.

Jag känner ändå att jag måste bli mer försiktig och tänka efter en gång extra innan jag hoppar på en nyhet och börjar blogga. Speciellt när det gäller nyheter där bara ena sidan fått komma till tals.

2 kommentarer:

  1. Hej,det är en tidens tecken att folk bara sväljer information. Artikeln borde aldrig publicerats eftersom den var amatörmässig och oseriös. En mamma berättar om sonens upplevelser av vad en lärare i en klass sagt. Och folk smattrar åsikter. Vi lever i åsiktsland där fakta o kunskap nedvärderats.

    SvaraRadera